Tackade nej till att lifta med pensionärsbussen idag till skolan.
Stod och väntade vid busshållsplatsen vid niotiden imorse. Jag stod där tillsammans med 15 pensionärer som är klädda i feta dunjackor typ. Detta är alltid en återkommande syn som jag stör mig på. Det är faktiskt fortfarande Augusti? Hallåååååååå. Lite depp blev jag nog i mina bara färgförlorande ben. Sedan kommer en fet silvrig buss som ska plocka upp det lilla sällskapet. Jag står kanske fortfarande och glor irriterat på gamlingarna, det kanske misstolkades på något vis för busschauffören kom fram å fråga om jag skulle åka med. JAG? varför just jag liksom, det stod 7 andra unga människor och väntade också liksom. Jag? eeeööh nene eh åå titta ne där e min buss, ehh jag åker nog med den. Men om jag tackat ja liksom, det kanske inte vart så dumt.. Som ett litet rebelliskt avbrott från mina vardagliga rutiner, några nya vänner (?) Eller som en förhandsvisning av mitt liv om 60 år?